f a n n y c p e r s s o n

Nu har jag tränat 14 dagar i sträck och det börjar kännas mer och mer som ett beroende. Är det bra eller dåligt? Det har blivit min vardag att traska runt i träningskläder. Det första jag tänker på när jag vaknar är vad jag ska äta och när under dagen jag ska träna... Det skulle kännas konsigt och nästan lite jobbigt att sluta nu. Det som driver mig är nog att jag inte nått målet jag satte upp i våras. Jag är skitglad över hur mycket jag har lyckats förändra den senaste tiden och över hur mitt tankesätt också ändrats. Jag känner att jag har kontroll över maten och mitt f.d extrema sötsug. Träningen hör också till min vardag nu och det skulle kännas tomt utan den. Problemet är väl att man aldrig blir nöjd? När jag når mitt mål kommer jag vara nöjd och stanna då - svar nej. Målet ändras sakta längs vägen och därför blir det ett beroende. Men jag mår bra! Jag känner mig pigg, glad och levande. Jag älskar känslan efter ett hårt, svettigt träningspass och träningsvärk är väl det bästa som finns! 

Så länge man har kontroll över situationen ser jag inga problem med att träna varje dag. Trots att man är mer eller mindre slutkörd varje dag ger det energi och kroppen mår bra! 

Idag blev det väldigt lite cardio och mest fokus på styrka. Körde mycket ben och mage. Önskar att man hade en PT som stod bredvid och pressade en till max, för är man ensam kör man aldrig lika hårt hur mycket man än försöker. Men jag är ändå nöjd med dagens pass.

Finska karusellen som var en av utmaningarna häromdagen satte sina spår och det upptäckte jag idag. 
Brukar aldrig få blåmärken men sen brukar jag aldrig snurra runt som en tok i skräddarställning på golvet heller.